Tupplurar, kärringar och en rosa torsdag

Det ryktas om att hela familjen ska upp kvart i sex imorgon bitti.

På en ledig fredag!

Det kommer bli en rackarns lång fredag, tänker jag.

När hela förmiddagen kommer tillbringas i en liten by som jag knappt hittar till.

För att heja på vår förstfödde som ska sporta innebandy i en mängd timmar.

Jo men egentligen gillar vi det där.

Att heja på och så.

Kanske bara inte så rackarns tidigt.

Och jag är ju just nu inte trött alls.

(vilken nedrans meningsbyggnad?)

Precis som det brukar vara vid den här tiden om man heter fru Wettergren.

Jag och lil´sis och en massa andra kärringar sportade runt 

den traditionella påskparaden i förmiddags.

Jo lil´sis ville det. För hon vet att man får godis efteråt.

Som nån sorts belöning och uppmuntran från gallerian.

Och fast jag bara var med som vanlig civil kärring som stöd,

så blev jag visst så trött att jag unnade mig en tupplur här hemma efteråt.

Mitt i påskastädningen.

Och det är typ den skönaste sömn jag vet.

När man gosar in sig i ett svalt täcke och bara "råkar" somna en stund.

För man kan faktiskt göra det när man har så stora barn som vi.

Fast att man blir störd en gång av tvättmaskinen som kör igång sitt larm

 om nåt jag-får-inte-tillräckligt-med-vatten-i-maskinen-pip!

Och två gånger av en lil´sis som säger.

"Maaaaaaammaaa! När får vi dom där kakorna!?

Men annars så.

Nån form av tupplur måste det blivit iallafall.

För nu är jag pigg som en tupp.

Amen!?