På dagsprogrammet står det tejpa fot.
För att försöka få död på Mortons-ni-vet-vad.
För att försöka få död på Mortons-ni-vet-vad.
Jag känner oro för sjukgymnastens restriktioner
och tänker att jag måste fånga morgonen.
Efter lunch har jag kanske cashat in ett träningsförbud!?
Planen är årets första löpardopp från bryggan.
Men med sex grader i luften, drar t o m jag öronen åt mig.
Det vore vansinne att springa hemåt efteråt, under tio.
Så jag bara gör d.e.t!
Fångar morgonen på ett annat sätt.
Bryter lagen och springer en mil.
Om man ändå ska tejpas, kan man lika gärna passa på.
Ifall man hamnar i karantän.
Femtioåtta minuters löpning - den bästa starten på dagen.
Och efter lunch med en mumiefot,
ger sjukgymnasten mig klartecken försöka leva som förut.
Så nu håller vi stortårna.
Och hoppas på det bästa.
1 kommentar:
Åh jag hoppas att det gick bra!!
Kram Jenny
Skicka en kommentar