Dagen är kommen.
När solen lyser från sin finaste sida.
Och min nyfikenhet inte längre går att stilla.
När jag känner att nu är dags.
Att känna värme möter kyla.
Det klara havsvattnets sälta.
Att känna sig a.l.i.v.e!
Jo det är fortfarande kallt som fan.
Men ändå så jädrans gott.
På bryggan sitter en kille från fjärran land.
Han säger "Vatten kallt?"
Jag nickar. Försöker berätta om känslan efteråt.
Osäker på om han egentligen förstår, där han sitter påbyltad i sin vinterjacka.
När jag springer hemåt igen, undrar jag vad han tänker om sitt nya hemland.
När vuxna människor hoppar grodor runt en lövad stång.
Med människor som halsar sill och nubbe så fort det är festligt.
Och åsynen av en vilt främmande halvnaken kvinna som frivilligt hoppar i vattnet.
En solig kväll i april.
3 kommentarer:
Du är inte sann, människa! Raya längtar också...och gjorde ett tappert försök att övertyga mig ikväll, men NO way miss. Och här är du!!! Var det skönt?
Om jag ska vara ärlig Pernilla, så var det kallt så att mina fötter och ben frös till is.
Men när jag skyndat mig upp tillbaka till bryggan, så är det bara sååååå skönt.
Man känner sig så ren ända in i själen. Och fullkomligt levande. Det är bättre än vad man kan tro :-)
Kram
Jaaa, badsäsong! Och vi får minsann se till att kallbadat snart igen. Kram
Skicka en kommentar