Med gnällbältet på

Vi lämnar paradiset för en stund.

Jag gillar miljöombyte.

Men avskyr att packa. 

Det kan tyckas vara löjligt,

men jag vill gärna tänka mixa-matcha-tankar när det kommer till kläder.

Och ha stenkoll på trions grejer.

Det är utmattande och på gränsen till ångestframkallande.

Det är i-landsproblem - de luxe!

Och nu när vi ändå tagit på oss gnällbältet.

Bilresor. Med barnen.

Jo det är tyst och skönt när de sover. 

Vilket dom inte är särskilt kända för att göra.

De är mer som engelska fotbollshuliganer.

Högljudda.. 

Och bråkiga.

Ibland på gränsen till nervsammanbrottsliga.

Bilresa alltså.

Som en graviditet. 

En enda lång transportsträcka.

Man vet att det är sååååå värt det när man nåt målet

men vägen dit -not my cup of coffee.

4.09

Det är då det händer. 

Vi som sällan hinner till 40-skylten hemmavid annars, 

hinner komma en bra bit den här gången. 

Fyra timmar och nio minuter, innan syskonkravallerna uppstår i baksätet.

Nytt Guinessrekord! I vår familj.

Och jag och han-jag-är-gift-med är djupt i chock.

Men framme alltså. 

Sen nån dag tillbaka.

För att finna lugn och ro.

Tystnad och batteriladdning inför hösten.

Och upptäcka att orten är belamrad av drygt tjugotusen orienterare.

Men det blir bra det med.

Nu när vi är på plats.