Då är det förbaskat enkelt

Jag räddar mina sista tomater.

Hänger in dem i uterummet och vårdar dem ömt.

Det är över nu.

Det är höst. På riktigt!  

Det är mörkt. Regnigt. Blåsigt. Och jävligt.

Jo men det finns dom som gillar sånt här.

(please put your hands up)

Jo på riktigt.

Att kränga på sig strumpor. Dra på sig förkylningar a la Mancold. 

Och så vidare.

Jo äntligen slipper de känna sig så stressade. De slipper vara sociala stup i kvarten och kan låta trädgården gå i dvala. Och de får tända ljus och ha sig.

M-y-y-y-y-s-a.

Jag bara undrar vad det var för fel på förra veckans väder?

Men badtempar på arton, ljumma kvällar och snorfritt?

Va?

För om det är det man menar med hösten, så är det förbaskat enkelt att gilla hösten.

Men det här? Seriously?

Nu är vi i alla fall här och kära vänner vad det ska m-y-y-y-s-a-s.

Herre min je!

Och jag tänker att hon nog har rätt, den där lilla.

Jag är ta mig fanken bitter. Igen.

Jag har Mancold och jag är bitter.

Precis som alla män med samma åkomma har.

En kär kollega säger att mina ögon ser glansiga ut och att hon hört att det tar en vecka innan förkylningen är över.

Okej, då vill jag bara säga att jag ser framemot söndag klockan 17.34.

Then we're talking.

And sniffing doftcandles.

Peace! 

✌