Att tänka sig konvertera

Det finns tillfällen i livet,

då jag kan tänka mig från att konvertera.

Från skåning till hallänning.

Jag vet inte om det beror på att jag är just fifty-fifty.

Med en mammas rötter från Skåne.

Och en pappas, från Halland.
Men iallafall...
Ibland lockar Bästkusten mig tillfälligt bort från Skuldkusten.

Mamma ja.
Hon och jag rymmer hemifrån.
Från män och barn
(ja kanske inte hon, för hon får dras med mig)
matlagning och måsten.
Vi rymmer på spa med övernattning.

I Halland smakar kallsuparna saltare än hemma.
Och jag lyckas få i min snygga badkruka till mamma.
Hon stiger helst inte i under tjugofem grader.
Och ändå hon blir som alla andra badkrukor -
förtjust i doppet och dess effekter fast det bara är strax över tio.

Sen landar vi.
Trycker på pausknappen.
Och ligger i blöt i sammanlagt sex timmar.
Jo vi är som russin efteråt.
Förvisso fulla av olja.
Efter en riktig genomkörare av egenhändig spabehandlingar.

Min mamma,

hon känner mig utan och innan.

Det är verkligen få saker som jag inte berättat för henne.

Så vi pratar.

Ja herregud vad vi pratar.

Om saker som aldrig hinns sägas riktigt per telefon nuförtiden.

Saker som man kanske inte kan prata om på släktmiddagar.

Eller helt uppriktigt ärliga saker som man kanske inte egentligen får säga?!

Jo det är bland annat sånt som kan väcka tankar om att konvertera.
Till fulltime Hallänning.
En spaövernattning med mamsen.
På Falkenberg Strandbad.
Med för övrigt den absolut bästa frukosten.
På länge.

Nutellaamen.