Att känna sig som en mörbultad hillbillie

Vi är till fjälls nu. 

Som så ofta den här veckan på året.

Det är ganska ofta jag får frågan vad vi gör här på sommaren.

Hur vi roar oss utan snö och skidåkning?

För snö är ju onekligen en bristvara såhär års i Sälen.

Vad vi gör?

Jo, vi brukar lyssna på tjatet om att åka och bada på Experium.

Och till slut ge med oss på den punkten.

Och där brukar ungarna få härja och åka vattenrutschkanor tills de är som spagetti i benen.

Och mamman som är en fegis när det kommer till vattenäventyrliga aktiviteter,

brukar gaska upp sig och försöka hänga med i deras tempo.

Så där med lite lagom skräckblandad förtjusning.
Och pappan, sist men inte minst, verkar ha roligast av alla,
 då han kämpar järnet för att få den snabbaste tiden nerför vattenrutschbanan.

Och så kan man hyra mountaincyklar och dra down hill.

Dit har vi inte kommit riktigt än. 

Vi tänker varje år att vi ska,

men så rinner tiden iväg och annat prioriteras.

Och man fika på café eller med medhavd på fjällen.

Och det är vi riktigt bra på.

Man kan också hänga på Sälendagen.
Såvida man åker ner till byn på torsdagen,
istället för på fredagen.
För på fredagen är det helt öde.
Det kan jag och mina något besvikna barn intyga....

Man kan också plocka blåbär och brassa till en egen mumsig paj. 

(vi är ju som sagt bra på det där med fika)
Och så kan man tappa linsskydden nånstans i Kläppens blåbärsskog,
så att alla måste släppa sitt och gå skallgång efter detta.

Ett annat måste är ju förstås att gå en bit på Kungsleden ett par kilometer 

och drunkna i den vackra utsikten över sjöar och berg.
Plocka hjortron till han-jag-är-gift-meds stora förtjusning.
Och dra upp en gympasko som sugits upp av myren,
till någon av barnens förtvivlan.

Och om man vill gå riktigt riktigt långt.

Som en mil med barn.

Då kan man hyra en fjällhund en dag,

(får jag lov att presentera Xena och två överlyckliga barn)

som ett bra dragplåster.

För att mysa med och gå backe upp och backe ner i bl.a. Trollskogen.

Och hitta muskler i bakre låren, 

som man inte riktigt visste att man hade.

Och dagen efter känna sig som en halvt överkörd hillbillie.