De är tillbaka.
Rosaceaplitorna runt ögonen.
Och jag som återigen ser ut som Woogie Woganowski (i Den där Mary),
känner mest för att stanna kvar i sängen och vila upp mina löpartunga styltor till ben.
Men lil´sis har andra planer.
Fikaplaner.
Och jag vill ju inget hellre egentligen,
än att hitta på nåt alla tre tillsammans när vi råkar ha en ledig dag tillsammans.
Men fika med mamsen står sådär lagom högt i kurs,
när man är inne på sitt tolfte levnadsår.
Men vi åker, hon och jag.
Till stan, som hon har sån hatkärlek till.
"Här dör de till höger och vänster. De är inte så rädda om sig.
Men här finns de bästa fikorna och jag håller ju alltid dig i handen".
Säger hon i bilen.
Jo hon, den försiktiga, är uppskrämd av medierna.
Men kärleken till go´fika övervinner tydligen det mesta.
Och dagens premiärbesök på Eida går hem.
Inte så att det toppar hennes absoluta favorithak - Hollandia -
men tillräcklig bra för att vi ska komma hit igen.
Och att godaste kakan i skylten,
både är laktos- och glutenfri,
gör ju inte saken sämre.
Sportlovsfika en måndag alltså!
Hepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar