Överraskningarnas helg

  

Jo man blir otroligt trött av att ägna nästan två hela dagar i en gympahall.

Eller just DET, är kanske inte så tröttsamt.

Egentligen.

Snarare bottnar kanske tröttheten i att ligga på en madrass mitt på golvet.

Och försöka sova till en gigantisk fläkt, med dess toner av Boeing 747-liknande brummande.

På en madrass.

I en gymnastikhall.

Ja jag är ju lite känslig när det kommer till ljud. 

Det är jag.

I den här familjen får man t e x INTE ha teven och Ipadblipp på samtidigt.

Då får min hjärna kortslutning. 

Bara sådär.

Men det där är en helt annan historia.

Så jag är dyngtrött idag.

Och borde verkligen lagt mig för längesen.

Som hon den där rope-skipping-tjejen i da house gjort.

Det gick så grymt bra för den där henne och teamet i helgen.

Dubbla guldmedaljer tillsammans med laget - igår.

Och ett silver individuellt - idag.

Vi var i chock igår.

Och lika chockade idag.

I fantastiskt härlig chock förstås.

Och glädje.

Nästintill tårar för mamman.

Det fanns inte ens på kartan i våra tankar innan.

Att det skulle gå så här bra.

Första lagtävlingen och allt.

Så även om sömnen var något spartansk inatt.

Och fläktljudet var lite to much för min smak.

(Hey, nästa gång kör vi öronproppar)

Så har vi haft en fantastisk helg!

Med massor av nya kompisar.

Otroligt mycket vänlighet och omtanke.

Och ett fantastiskt minne för livet.

Som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Amen.