Den finaste komplimang jag kan få

Det blir alldeles tyst när min fina vän och hennes barn ger sig av.

Mina barn försvinner in i varsin vrå.

Nördar sig djupt in i teknikens under.

Jag lyssnar på Håkan.

Ja den Håkan!

Hellström.

Tänker att det var ett jäkla bra konsertår förra sommaren.

Coldplay. 

Hellström.

Laleh.

I år är det ingen.

Jag är hooked på Oskar Linnros.

Jo.

Men köpt några biljetter - det har vi inte.

Håkan och jag alltså.

Och två tekniknördar nånstans i huset.

Jag låter dem hållas ett tag.

Tar chansen å planerar inför kvällens fotografering.

En del av mina kunder återkommer verkligen flera gånger.

Och dessa är några av dem.

De åker trettio mil.

Bor på B&B.

Åker samma trettio mil tillbaka dagen därpå.

Bara för att fotograferas.

Av mig.

Det behövs inga ord.

Den gesten är den finaste komplimang jag kan få.

Så jag vill naturligtvis att allt ska gå vägen.

Det ska inte vara för soligt.

Inte för kallt.

Och absolut inte regna.

A-B-S-O-L-U-T   I-N-T-E!

Och så kommer det.

Regnet.

Hällregnet!

Kommer mellan mig och Håkan.

Och mina ursprungliga planer.

De slussas omkring som i en snabb karusell.

Men det finns hjälpmedel för sånt.

Som att invänta tills skitvädret ger vika.

Torka sura sädesfält med badlakan.

(de bilderna håller jag er på sträckbänken med)

Och samarbetsvilliga, härliga fotomodeller.

Det bästa hjälpmedlet av alla.

Amen