Det kan vara så att jag var tvungen jag att undanbe min medverkan
på en hemlig femtioårsuppvaktning igår kväll.
Och istället lufta luggen på Malmös gator.
Jag har nåt speciellt förhållande just till att ränna runt i stan.
En mil varje år.
I Malmö by night.
Årets första mil.
Men också sista.
Det deltagarbeslutet har legat långt nergrävt i tvivlets sand.
I månader.
Rumpmuskeln har ju, som ni vet, kärvat i tre-fyra månader.
Och jag har inte vågat springa.
Men förr några veckor sen hävdade "Gud" att det var en nerv som låg i kläm
och att det är ofarligt att springa.
Så jag sprang igår.
I mitt mest otränade tillstånd.
Men jag njöt av loppet.
Av att ändå kunna.
Även om tiden blev min absolut sämsta.
(femtio-åtta-fyrtio-två)
Och jag snubblade pladask framåt efter första kilometern.
Så idag blir det söndagsdopp.
Fjäsk för ett skadat knä.
Och röstning såklart.
Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar