Jag tror vi kan kalla det en tradition nu.
För tredje året i rad, drar vi ut till Måkläppen.
Jag och lil´sis.
Med förhoppning om att se en och annan säl.
Vi är långt ifrån ensamma.
Ett lämmeltåg av människor,
får hela vyn att likna motorvägen en måndagsmorgon.
Kanske är det inte så konstigt.
Egentligen.
Då det bara är en helg kvar sen, av ett tre månaders tillträde.
Then , the "door" is shut!
Jag har förvarnat lilla damen.
Att det absolut inte finns några garantier,
att vi kommer hela vägen ut.
Eller att vi får se några sälar.
Men hon är nöjd.
Bara hon får dricka varm choklad.
Äta sub.
Och stå på huvudet.
Men vi kommer hela vägen ut.
Och det finns sälar!
En hel hög!
Där ligger de tätt, tätt intill varandra.
Stora tunga bjässar.
Och sover.
Efter den här veckan,
skulle jag verkligen tänka mig ett liv som säl.
Efter en vecka med barn med jetlag.
Efter en vecka med, ibland bara, tre timmars nattsömn.
Sällivet alltså.
Mängder av skönhetsömn.
Chillin´.
Och vinterbad när lusten faller på.
Måkläppen alltså.
Skånes svar på Fort de Soto.
En vinterdag.
Ett sådant där ställe som är beroendeframkallande.
Psst. Innan nån hetsar upp sig och tror att jag varit för nära sälarna när jag fotograferade, låter jag mig hälsa
att det var på betryggande avstånd och att jag släpat med megatunga objektet hela den milslånga vandringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar