Vilse i pannkakan

Det rullar på. Det gör det.

Så snabbt att bloggen blir lidande.

Och kanske sömnen också, om jag ska vara ärlig. 

För det tar tid att virra runt med sonen på hans favoritställe. (Maxi!?)

När man inte hittar bland gångar och får rådfråga butikspersonalen. Hela. Tiden.

 

Eller att gnälla på han jag är gift med, för att han ställt ut hortensiorna alldeles förtidigt.

(Det misstaget gjorde vi redan ifjol)

 

Eller för att inte tala om att åka långt ut på landsbygden,

 för att köpa hem en ytterst efterlängtad hallmöbel.

Och sen försöka övertala sonen att vi "bara" ska titta på möbler,

när han svarar: - "Det är kanske inte jag och E är så intresserade av!"

 

Ja gudars, som vi letat hallmöbler senaste månaden.

Det var först i den sjätte affären som jag fann kärleken. För att mänskligt pris.

Men nu står den här.

Vacker. Vit. Och stilig!

 

 

I´m in love!