Min minikompis - hon är precis så ljuvlig som hon ser ut!
Med sina tindrande blå ögon och sina gossiga små äppelkinder.
Underbar och glad!
Kanske inte alltid så glad, om man ska tro hennes föräldrar.
Utan full av vilja och bestämdhet.
Men sånt låter jag bli att lyssna på. Slår dövörat till.
För hon är min alldeles egna minikompis.
Som hoppar upp i min famn och vill att jag ska läsa böcker för henne.
Om och om igen.
Och som kommer och ger mig dom ljuvligaste kramar.
Och så gillar hon samma saker som jag.
Moffa i sig godis, äta kaksmet och traska runt i fina skor.
Inte konstigt att vi gillar varandra - hon och jag.
Min bästa minikompis.
Jag saknar dig.
6 kommentarer:
Så charmig! Älskar bilden med skorna!
Kram Lena
Åh, vilken liten skönhet! Förstår att du fastnat för henne!
Finaste Tittilina! Din minikompis o hennes mamma saknar dig med! Kram <3
Åh mitt mammahjärta- blev tårögd! Så fina bilder och hon är ju såå söt! Kram
Alldeles alldeles ljuvlig!!! Kram Sara
En sån där minkompis har jag med. En sån liten en som verkligen förstått hur livet ska levas.. :)
Skicka en kommentar