Den har lagt sig något nu. Stormen.
Stormen som skakat våra husväggar och tjutit vinande runt våra fönster.
Stormen som blåst hela gatans löv in mot vår ytterdörr.
Som slitit iväg min stora rosa handväska över halva Icas parkering.
Och som trilskats med mig, så att jag knappt kunde stänga bildörren på väg därifrån.
Den stormen alltså. Den blåsigaste i mitt mannaminne.
Så jag lär mig av bilfärden hem från Ica.
Tänker att det kan inte vara nån idé att traska iväg på yoga en sån här kväll.
Såvida man inte räknar med att flyga med stormens krafter till en annan yogalokal.
I en annan yogastad....
Så jag stänger in oss.
Tänder ljus på golvet och får med mig mina två små adepter.
Andas in. Andas ut.
Känner stillheten mitt i allt blåsväder.
4 kommentarer:
Vilken fantastisk bild.
Ikväll har man fått mysa och tänkt bort allt annat. Skönt och behövligt. Kanske borde det storma mer:)
Kram
Ja jäklar vilken storm! Men så läste jag ditt förra inlägg om att ni varit med och pärlat - så bra gjort! Har såna armband och brukar köpa ibland lite istället för en blomma liksom.. Kram Sara
Superbra gå-bort-present ju! @Bara Sara
Vilken mysig kväll ni fick. Vädrets makter är starka ibland. Än har inte stormen kommit till oss, vad jag hört i alla fall. Det är mörkt än så det kanske är kaos utanför, haha. Hoppas stormen bara passerar, för jag hatar verkligen blåst.
Kram Lena
Skicka en kommentar