I duschen gömmer jag mig länge. Min frizon sen jag blivit mamma
Bland varmt och renande vatten.
Sköljer bort spåren av den här arbetsveckan.
Sköljer bort stress och den bittra doften av surpu(m)ppa.
Jo, jag kan bli sån ibland.
Sur. Bitter. Och tradig.
Det kan bli så när man förväntas vara tålmodig mamma.
Orka med strumpbyxor-i-stl-116-som-sitter-fel-gnäll,
tjata om påklädning,
ha en diskbänk med full med jag-lägger-det-här-så-länge-grejer,
le och vara glad-och-tacksam.
Och förväntas veta var varenda jädra pinal i huset finns.
Som ett uppslagsverk. Ett jävla lexikon.
Och sen stå och le en hel dag på jobbet.
Vara pedagogisk och tålmodig, fast det är rundgång i huvudet på en
av alla höga röster som får mig att vilja fylla hörselgångarna med betong.
Ni fattar va?
Det är då jag rider ut stormen med kvällspromenad och stulen Marabouchoklad.
Den som sonen fick häromdagen och som jag kvickt som ögat måste köpa en ny av
imorgon. Innan han kommer hem från skolan...
För choklad, frisk luft och promisar - det är finfina grejer.
I alla fall för en surpu(m)ppa....
Men nu kör vi helg!
6 kommentarer:
Mammalivet och arbetslivet kan va påfrestande, Allra helst i kombo. Hoppas du är piggare idag! Kram Sara
Jodå, det känner jag igen. Tur att det kommer nya dagar.
Ha en fin helg!
Kram Lena
Känner så väl igen mig. Gnälliga 4-åringar och grymt pedagogisk på jobbet. Då är en kvällspromenad med choklad perfekt.
Ha en go helg!
Kram
Helg it is!
Förresten, en sån diskbänk har vi med....
Så skönt att veta att också du är människa. Av någon anledning så har jag fått för mug att "ni pedagoger" är helt perfekta föräldrar. Så skönt att veta att ni är som oss andra, helt vanliga människor. Kram på dig.
Du skulle bara veta Lollo :-)
Skicka en kommentar