Onsdagsfika och kissemiss-miss

 Vi kör onsdagsfika ute på landet.

Äter godbitar som innehåller hallon.

Hälsar på hönsen, getterna och de tre veckor gamla kattungarna.

Dom är ju sååååå söööööta dom små liven.

Burriga i pälsen som om de fått en elchock.

Tillgivna och kärleksfulla...

 

Jag och Big Bro funderar allvarligt på att knycka en med oss hem.

Den som frivilligt hoppar upp i sonens öppna jacka och försöker krypa in i hans armhåla.

Men så kommer jag på, att jag är ju för sjutton allergisk.

Och dessutom står lil´sis och gallskriker i ren panik när en av kattsmåttingarna

försöker klättra upp för hennes strumpbyxor.

Helt plötsligt tycker hon hemskt illa om de där små yviga fluffbollarna

och säger snyftande "Dom är lite söta. Men dom är inte snälla!"

 

Så där står jag. Med en som har separationsångest och nästan börjar gråta för att

han har så svårt att ta farväl av flufftussarna.

Och den andra som gråter för att hon inte tycker om katter och i ett snabbt ögonblick

tycker att vi kan köra över kissemissestorasyster Stina,

eftersom hon inbillat sig att det är kattpappan....

 

Men annars så....

Ja annars var fikan god.

Och det där med fika är ju alltid trevligt.

Och kan ni tänka er - jag har hittat en receptbok som jag tror att jag måste ha.

Pernillas praliner...