Då är det svårt att låtsas som att ingenting har hänt

Det städas ofrivilligt i huset.

Oftast är det så. Ofrivilligt.

Jag bakar hellre kakor eller går på promenad.

Fotograferar eller läser.

Det finns människor som gillar att röja och tycker det är avstressande.

Jag är tyvärr inte en av dom.

Jag är mer en sån där Because-I-have-to.

Det är då den dimper ner.

Den som jag hoppades att tomten skulle komma med.

men som han tydligen glömt bort.

Eller inte tyckt att jag gjort mig förtjänt av.

Boken som både frestar med godbitar och bjussar på fototips.

Det är ganska svårt då att fortsätta städa och låtsas som att inget hänt.

Väldigt svårt...

Så jag fingrar lite nyfiket och ahhh'ar och ohhhhh'ar lite.

Och känner att det var helt rätt beslut och ta.

Att tycka synd om mig själv för att jag var så sjuk förrförra veckan.

Att jag beställde Lomelinioboken för att jag var värd den.



Men den får stå på hyllan så länge.
På hedersplatsen.
Och fresta en liten stund till.
Innan jag ska gräva ner mig djupt i min favoritvärld.
Den som är full av bakning och fotografering.
Mmmm. Jammi.