Vi drar ner på byn.
Besöker fiket som vi senast besökte alltför länge, länge sedan.
Vi två.
Big Bro och jag.
Bara vi två.
Vi glufsar i oss kakor. Dricker ohälsosam läsk.
Och pratar om målvaktsdrömmarna.
Jag inser återigen, att jag inte så förtjust i detta längre.
Samtalet och stunden på tu man hand är lovely! Och miljön!
Men de där sliskiga kakorna börjar få allt mindre betydelse i mitt liv.
Jag älskar att baka dom. Men äta.... Nja...
Min kärlek till mörk choklad är fortfarande hejdlöst stor.
Men tillfredställelsen när jag langar i mig sötsaker,
utebliver oftare och oftare.
Och byts ut till en känsla av ett ryck på axlarna och en känsla av onödighet.
Så jag tuggar i mig en fjärdedels brownie, utan större förtjusning.
Och sen ytterligare lika mycket för att jag trots allt betalat för den.
Resten tar han mittemot hand om.
Han, med en aptit som en tonåring.
3 kommentarer:
Men åh, vad jag önskar att jag också skulle drabbas av den känslan. Tyvärr är min njutning ofantligt stor när jag äter alla dessa goda kakor, godisar eller vad det nu är.....hur gjorde du?!
Kram Jennica
Precis så har det blivit för mig också! Jag älskar ff att baka (även om det blir väldigt sällan nu), men tycker ofta det smakar för sött. Minskar alltid sockermängden.
Jag lyckades på något magiskt vis bli av med mitt sockerberoende. Jag äter ff godsaker, men jag väljer med omsorg vad jag vill äta.
Ha en skön helg!! Kram
Jag förstår dig precis. Men raw food-kakor, de njuter jag av. Förmodligen för jag vet att de tillför näring till kroppen. Är ändå nyfiken på hur du kommit till denna insikt? Kram!
Skicka en kommentar