Throwback Friday

Jag började med det här inlägget igår.

Men det kom lite annat emellan.

Typ planering av fotojobb. Långprommis med han-jag-är-gift-med på tu man hand.
(jag vet, det har inte hänt på tio år...)

Och så lite barnfotografering med halvt roade telningar i rapsfältet.

Jo men sånt måste man ju göra.

Hela sociala-media-landet håller ju på att svämma över av sådana bilder nu.

Så.Det.Så.

 

Så Throwback Thursday förvandlades till Throwback Friday.

Men det går ju lika bra.

För det kan ju kvitta om ni får vänta en dag extra. När ni nu redan fått vänta tio.

För nu har det gått elva dagar sen, som jag tvingades lämna Stadshotellet i Varberg.

För det var med sorg i hjärtat.

Jag var varken klar med Stadshotellet. Eller Varberg.

Jag fick liksom mersmak av dom båda.

För det där hotellet alltså, kan ha varit det vackraste jag har varit på.
Och för att nå rummet vårt, fick vi runda ett antal trappor och vrån.
I den pampigaste av stilar och korridorer utav guld.

 

Och sen när jag stiger in i vårt rum och inser att vi fått ett BLÅTT!

(som om de vetat att det är min favoritfärg?)

Med minst fyra meter i tak. Och med en kristallkrona så stor som jag-vet-inte-vad....

Amen då, då trodde jag nästan att jag blivit drottning på 1700-talet

och att han-jag-är-gift-med visade upp halva sitt kungarike...

 

Sen blev det bråttom av med kläderna.

För att hoppa i badpyjamasen och en på-tok-för-stor spamorgonrock med svart bälte.

För om man är på spa, då ska det spa-as!

 

Och vilket spa!

Redan i tvagningsrummet blev jag förtjust. Igen.

För tredje gången denna söndag.

 

Jag som älskar stå i varmduschen i evigheter,

hade inga som helst problem att tvaga mig enlig östländska rekommendationer.

10 minuter. Minst!

Nä, jag satt där på min lilla pall i en halv evighet

och skrubbade bort en hel veckas stress med peelingkräm.

Och hällde massvis med varmvatten över huvudet med tråget.

 

Och därinne, bland kalla bad och varma bad.

Bad med massage. Bad med strömmar. Bastubad. You name it!

Och en hel massa annat smått och gott, försvann timmarna i ett nafs.

 

Så sen var det bara till att tvinga sig därifrån för att bli serverad trerätters och sen få sova gott. 

I sin blå säng. I sitt blå rum.

Med gigantisk kristallkula och över fyra meter i tak.

 

För att sen vakna till liv igen och stoppa i sig det bästa av allt.

Hotellfrukost!

Och även om croissanterna saknades big time,

så hittade jag belgiska våfflor som substitut.

Funkar det med.

 

Men alltså en övernattning med spa här -

tja vad säger man?

Alldeles, alldeles underbart!