När man gjort en anmälan

Jag är ju en sån där som m.å.s.t.e slutföra det jag påbörjat.

Men som också kan ta tid på mig ibland, innan jag börjar på nåt.

Just på grund av statementet ovan.

Som det här med å springa till exempel.

Förra våren/sommaren tyckte jag mig vara hyfsat vältränad,

med ett godkänt flow.

Men nu, 

nu känner jag mig som en glad åttioåring med rullator när jag är ute och springer.

Som fått kramp i vänsterhanden och inte riktigt kan släppa taget om handbromsen.

Precis.så.trögt.känns.det.

Jag vet att man ska springa för att man tycker det är roligt, 

skönt å röra sig och allt det där.

Inte för att tävla!

Men med handen på hjärtat, så verkar jag behöva nåt som sporrar.

Som får igång mig. Och motivationen.

Som gör att jag tar mig själv i kragen och ger sjutton i att gömma mig bakom ursäkter.

Så nu när jag väl gjort den där anmälan till Midnattsloppet,

som jag tänkt göra för längesen.

Ja då finns det no way back liksom.

Och jag tänker inte slå några nya pers eller liknande.

Jag tänker bara springa för att loppet var så himla kul ifjol.

För att tanden blev blodad.

Och för att ge motivationen och betongbenen en hjälp på traven.

Amen