It´s me. In a nutshell

Jag går på årets första yogapass.

Sträcker upp min kylskåpsviga kropp.

Den som inte fått nån stretch överhuvudtaget sen vecka ett i Lindvallen.

Då jag helt enkelt var tvungen. För att ta mig nerför trappan i stugan.

Ni vet, när man är på gränsen att tvingas kasa på rumpan ner

och låtsas att trappan är en stor rutschkana full av gupp.

Sån träningsvärk.

Och fast jag inte tränat en millimeter sen dess,

är jag som sagt kylskåpsvig efter den segaste av influensor - ever.

Men som sagt.

Jag är på årets första yogapass.

Jag andas återigen som en fyrtioåring.

Känner hopp och kraft.

Tillförsikt över att kanske snart vara en av dom där löparna jag förbannar.

Bara p g a ren och skär avund.

Ni vet, känner känslan av sundhet. Friskhet. Sporty life.

Känslan av att bara vilja leva hälsosamt.

Utan godis, skräpmat och annan skit.

Sen går jag hem.

Ställer mig och försöker återskapa Ski lodge Mud cake.

Och nu andra gången lyckas jag förbaskat fint.

I princip så fina som i Sälen.

Med en smak, minst lika god.

Hur jag vet det?

Man måste ju provsmaka innan man bjuder sin kollegor.

Som den sportiga hälsosamma kvinna jag är.

Well, it's just me.

In a nutshell.