Längtat, som ett barn på julafton

Jag gör som alla andra.

Äter semlor.

Små rackarns minisar.

Där saffran är den nya kardemumman.

Och mandelmassan skuffats undan av Nutella.

Men annars, inga konstigheter alls.

Same, same, but God damn so different.

Och gott.

Snart ska jag rasta skiten av träningsvärken från i lördags.

Trettonhundra simmade meter.

Eller antagligen mer. 

För jag glömmer så lätt bort räkningen där i slutet, 

så jag brukar ta några extra längder för att inte lura mig själv.

Hur som.

Träningsvärk och snart mitt första träningspass, på en halv evighet.

Det gör så jädra gott i själen.

Jag har längtat såååå.

Efter endorfiner. 

Efter att orka.

Och att snart vara stark som en fyrtioåring igen.

Längtat, som ett barn på julafton.