Bästa terapin för mig är att stå ensam i ett helt tyst hus.
Med näsan djupt nere i ett smarrigt, onyttigt recept.
Och med händer som fumlar runt i påsar och burkar.
Oftast blir det nåt med choklad.
En fäbless jag har.
En annan är mint.
Och choklad.
Så söndagens bak som jag längtat efter i en tre fjärdedels evighet är just så.
Tyst. Ensamt. Chokladigt. Och med mint.
Först blir jag en aning besviken över resultatet.
Så mycket jobb och så lite succé.
Men när dom gonat till sig över en natt
och trollat bort kakans hårdhet (jag gillar inte hårda småkakor).
Då! Då jäklar i min låda!
Brocarons alltså.
Hälften brownie. Hälften macarons.
Men dubbelt så goda!
1 kommentar:
Men så himla goda de där såg ut. Önskar jag hade lite baklust, iallafall ibland, men tyvärr är den som bortblåst. Önskar dig en Fin Påskhelg.
Kram Helena
Skicka en kommentar