Det är pionens dag.
Det är första dagen på min semester.
Jag som mådde riktigt apa igår, känner mig bättre nu.
Och insikten om sju veckors sommarlov slår till först idag.
För han-jag-är-gift-med är det fortfarande vanlig lördag.
Med åttiotalsmusik och finkaffe.
Med dammsugningen och fejande.
Det är skönt att hans krafter är bättre än mina och att han far runt som en Duracellkanin.
För imorgon kommer blomstermaffian.
Ni vet dom, som på långt håll ser om krukväxterna är torra och om bladen är bruna.
Som plockar bort allt det vissna i största omtänksamhet,
men får mig att känna mig en smula liten.
Som ett barn som kan-själv!
Så jag drar upp tistlar från rabatten.
Sticker mig på dom envisa rackarna.
Jag ger våra gröna varelser vatten och kärlek.
Och binder upp mina tomatplantor som redan bär frukt.
Jag gömmer mina misstag i soptunnan,
innan jag snart faller i sömn.
Jag är redo nu.
På växtlighetsfronten iallafall.
Redo, innan den omtänksamma blomstermaffian anländer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar