Midsommar på sydligare breddgrader. Och polsk bränna.

Det är chilling på hög nivå.

Vi drar till stora bryggan.

Svalkar oss i Medelhavsvarmt vatten och jag skaffar mig polsk bränna.

Röd bål och vita bröst.

Det blir lätt så när man missbedömer solens styrka en sen eftermiddag.

Och sitter i solstolen och läser Big Bro´s Glasbarnen.

För det är vad vi orkar midsommardagen. 

I trettio grader. Plus +

Värmen, den håller i sig.

Och visste jag inte bättre, 

skulle man kunna tro att vi firade midsommarafton på sydligare breddgrader.

För annars var det som den mest svenska högtid brukar vara.

Med dans kring stången.

Små grodorna.

Sill och päror - till total matkoma.

Och tack och lov ett dopp i det turkosa.

Alla åtta. 

Vi behövde det för att överleva tror jag.

Överleva hettan.

Månn jöö! som värdinnan brukar säga.

Det är franska. Och jag har ingen aning vad det betyder.

Herregud! 

Typ.

Men det där doppet.

Som ett trolleritrix.

Efter det, började hjärnan fungera igen och återhämta sig från härdsmältan.

Och vi vuxna började konversera igen.

Hepp!

Midsommarafton tvåtusensexton.

Ingen här på Guldkusten kan iallafall komma och säga att vi hade dåligt väder.

Galet varmt.

Det varmaste i mannaminne.

Och somrigt, så att det förslår.

Amen!