Det blir sommartider igen.
Shorts och linne.
Och bad på kvällen.
Vi står och huttrar lite längs strandkanten.
Tar sats.
Laddar.
Vinden är inte densamma som den var, när vi tog ett beslut om kvällsdopp.
Som den var, innan vi skuffade in oss i bilen och åkte ner.
En farbror med hund gör sig lite smålustig.
Säger att han ska titta på när vi badar.
Varför han i hela friden ska göra det?
Han går en bit bort och glor.
Och glor.
Själv önskar jag att jag säger, att jag ska titta på när han tar upp skiten efter sin hund.
Men det gör jag inte.
(Fast jag egentligen borde)
Och inte han heller.
Han låter den ligga kvar där. Och låtsas som att det regnar.
Men regnar gör det inte.
Vi styr ut våra modiga ben i vattnet.
Precis som vi bestämt.
Vattnet är varmare än vinden.
Gubben står fortfarande och glor.
Han skulle bara veta vilka badankor vi är.
Hur mycket det ska till, för att vi ska låta bli.
Det blir ett riktigt bad.
Med lek och bus.
Jag känner mig levande.
Och tänker, än finns det lite mera att ge.
Havsbad kan man aldrig få för mycket av.
Amen
2 kommentarer:
Instämmer. Bad kan det sannerligen aldrig bli för mycket av och det är något visst med de allra första doppen och de sista för säsongen. De första för att man har längtat så och de sista just för känslan av att det kan vara det sista för säsongen.
Trevlig helg!
Kram Lotta
Nu gäller det att bada bada bada!! Eller hur?!
Kram Jenny
Skicka en kommentar