Stockholm är sig likt.
Men också annorlunda.
På en och samma gång.
Vi bor på hotell över natten.
Ett stenkast från ett av mina gamla bostadskvarter, under åren i Stockholm.
Tjejerna där är sig lika.
Smala. Pimpinetta. Välsminkade.
Det känns som förr.
Då kände jag mig tjock i Stockholm
(Jag vägde förvisso tio kilo mera)
men smal så fort jag kom hem.
Nu känner jag mig bara oversized.
Med någon dags orakad stubb i både armhålor
och på ben.
Men okej. Ändå.
Jag tänker på hur många gånger jag gått längs Kungsgatan,
Stureplan och Karlavägen. Nätter mellan lördagar och söndagar.
Givetvis på min vakt.
Men ändå en känsla av trygghet.
Att idag ens tänka tanken...
Det finns bara inte.
Vi flanerar omkring.
Gör Vasamuseet.
Och lite shopping.
Ser till att uppdatera mina avlagda löparskor med ny lätt fotsvett.
Och huvudet fullt av nya intryck.
Jag orkar inte ta så många kort.
Varken till familjealbumet. Eller bloggen.
Jag är yr. Och trött som en zombie.
Jag vet inte om det har med åldern att göra.
Eller fästingbettet för några veckor sen.
Jag är i vilket fall inte mig själv.
Men Stockholm är detsamma.
Fast ändå inte.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar