En annorlunda baksmälla

Igår, tidigt morgondopp från bryggan.

(Innan pansjånärmaffians intåg)

Idag, eftermiddagsnapp på trädäcket.

Det är vad orken räcker till så här dags.

Ni vet ju vilken urusel högerkropp jag dragit runt på i sommar.

Gud har försökt reparera med magiska händer och sitt trollspö.

Men hexet lever kvar.

Det är bättre. Men absolut inte bra.

Så man kan tycka att en trasdocka som jag, ska hålla sig hemma i tv-soffan

en lördagskväll och vila upp "tant", istället för att vara ute och ränna på stan i mörkret.

Men ni vet, Midnattsloppet och jag. Vi har nån sorts kemi.

En dragningskraft som jag har svårt att stå emot.

Så jag laddar hela dagen.

För Om. Ifall. Att.

För årets sista mil.

Med strand och bad.

Pasta och vatten.

Energibars och dito dricka.

Och en stor nypa beslutsångest.

Fram och tillbaka.

Två timmar innan, bestämmer jag mig för att testa.

Bara för att just det här loppet är så rackarns kul.

Orkar jag inte, så får jag helt enkelt bryta.

Det är förvisso inte min stil.

Men jag tänker att det kan ju också vara en nyttig lärdom.

Så jag sätter upp ett mål.

1. Att ta mig runt.

2. Att springa hela vägen.

3. Att springa snabbare än syrran. 😉

4. Att springa under timmen.

Det sätter jag upp först efter 3 km. 

Då jag fortfarande har en snittid på strax över sex minuter per kilometer......

Idag har jag en annorlunda baksmälla.

Men det har alla med betongkeps också. Efter gårdagens kräftskivor.

Jag tar mig fram i snigelfart.

Jag har just så ont som jag trodde jag skulle få.

Hela jag doftar liniment.

Ungefär som Vicks.

Jag tänker att jag lätt skulle kunna praoa som en sån där näsinhaltor.

Som man hade när man var liten.

Åtminstone till en snorig jätte.

Hur det gick?

Jag tog mig runt.

Jag sprang hela milen.

Och snabbare än syrran.

Jag sprang på 57.51.

Jag är grymt nöjd med min prestation.

Och tänker på alla gånger jag faktiskt log under loppet.

Hur jag till en början blev omsprungen av alla.

Men hur jag förvandlades till en omlöpningsmaskin vid fyra kilometer.

Jag är pigg och glad.

Mest glad kanske.

Amen