Jag har nåt att bekänna.....
Jag har haft badtankar.
Hela jag, vill springa ner till havet och doppa mig.
Chocka kroppen.
Känna mig levande.
Och visa att det är jag som bestämmer!
Men det är förkylningarna som bestämmer.
Jag räknar till fem.
V.e.c.k.o.r!
I fem veckor har de kört runt i min kropp.
Hånat och begränsat mig.
Och hållit mig långt, långt ifrån mitt tilltänkta oktoberbad.
Och snart är vi framme.
Alldeles runt hörnet, står vintertiden och väntar på mig.
Och november.
Det är då jag helst vill krypa in bakom en sten.
Gömma mig.
Möjligtvis ligga på en divan, läsa böcker och äta choklad
och vänta på att anfallstrykorna af Wintertid drar sig tillbaka.
Och det begränsade livet, får nytt space igen.
För träning.
Socialt umgänge.
Planerade aktiviteter som blir av.
Mindre övertid.
Och fria luftvägar.
Amen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar