Snart är dom hemma igen.
Våra små pumpkins.
Dom som följde med mormor hem,
efter att vi hängt i Skånes djurpark några timmar i måndags.
48 timmar utan barn.
Längre än jag nånsin varit utan dom, under tio år.
Det ska erkännas att det är en ovanlig tystnad här hemma.
Och en längtan.
Jag tänker på hur ont det måste göra att bara få vara med sina barn varannan vecka.
Eller kanske bara varannan helg.
Och inte själv få välja när man ska lämna bort dom.
Den där tystnaden som man ibland kan längta enormt efter,
men som man bara tycker om, när man får bestämma själv.
efter att vi hängt i Skånes djurpark några timmar i måndags.
48 timmar utan barn.
Längre än jag nånsin varit utan dom, under tio år.
Det ska erkännas att det är en ovanlig tystnad här hemma.
Och en längtan.
Jag tänker på hur ont det måste göra att bara få vara med sina barn varannan vecka.
Eller kanske bara varannan helg.
Och inte själv få välja när man ska lämna bort dom.
Den där tystnaden som man ibland kan längta enormt efter,
men som man bara tycker om, när man får bestämma själv.
1 kommentar:
Hej!!
Tusen tack för din gulliga kommentar inne hos mig!
Nej, jag hängde inte i alls långt in på hösten med badandet, tråkigt för jag mår superbra av det!!
Ska se till att basta lite så man åtminstone badar då!!
Nästa år då ska jag verkligen hänga i med badandet, börja tidigt på våren och sen hänga i in i det sista!
Man kan ju längta efter egen tid men ibland blir det helfel och man bara längtar och det känns inte alls bra...
Kram Jenny
Skicka en kommentar