Att andas fredag

Ni tror kanske att jag gått under jord, i ren chock, 

efter att ha blottat min nakenhet helt på kallbadet.

Det har jag inte.

Jag har bara... bara...

 försökt hitta balansen i kropp och själ.

Försökt ta mig ur mumiesjukan

(men hur trött kan man bli under dessa mörka vintermånader?)

och sovit mer än vanligt.

Och andats.

Idag andas jag fredag.

Ni vet, en sån där fredag när man nästan räknar ner kvarvarande jobbtimmar och minuter.

För att man längtar efter att få sippa finkaffe och bryta sig in i en överbliven Aladdinkartong,

från i julas.

För att bara få vara. 

Och suga in ledigheten.

Men barnen tänker annorlunda.

De tänker att vi ska ha med oss kompisar hem idag.

 Också.

Att syltmackor är en rättighet på fredagar.

Och att det är okej att visa sin sämsta sida, om man inte får som man vill.

Det är som upplagt för krock.

Trots att man sett sig själv i soffan. 

Fastkilad mellan två fredliga barn.

 Och en kaffekopp i handen.

Det skiter sig rejält.

Som det gör ibland, 

när man är förälder och fantiserar om hur mysigt allt ska bli.

Hur gott det ska bli med glammig tacos!

Fast man måste äta matkassekyckling som är mer tisdagstråkig, 

än fredagsfancy.

Fredagsandning alltså.

Inte som man tänkt sig.

Men ändå jäkligt gott.

Och Aladdin blir det till både förrätt.

Huvudrätt.

Och efterrätt.

Amen.