Så vad gör då lite apelsinhud?

Det blir havsdopp även i februari.

Tre på en och samma dag faktiskt.

Jag är på dejt.

Med en av mina äldsta vänskaper.

Jag räknar ut, att vi känt varandra i tjugofyra och ett halvt år.

Tjugofem till hösten.

Tjugofem år.

Då känner man varandra ganska bra.

Hon tillhör den där av min närmsta skara,

som jag träffar på tok för sällan.

Men där vår vänskap är som om vi träffats igår 

och samtalen bara fortsätter och avlöser varann.

För pratar det gör vi.
I timmar.
Om hur det går utför efter fyrtio.
Hur jäkla kallt det faktiskt är i vattnet.
(2,7 grader)
Föräldraskapet och vårt ansvar.
Och om apelsinhud på låren.
Vem som föder våld och kränkning i samhället?
Gränssättning.
Vad vi ska bli när vi bli stora?
(stående punkt på våra dejter och vi är fortfarande lika kloka)
I-landsproblem.
Och riktiga problem.
Om familjer som lever i misär.
Dödliga sjukdomar.
Skiljsmässor.
Djupa depressioner.
Om hur jäkla bra vi egentligen har det.
Och om man egentligen har det bra,
så vad gör då lite apelsinhud på låren?

Amen.