Kan vi prata om det här!?

Nånstans därinne vet jag att det inte är nån idé.

Fast jag gör det ändå.

Åker till en närliggande klädkedja och hoppas på nya byxor.

Snart har jag inga hela längre.

För det är få saker, jag avskyr att shoppa så mycket som byxor.

Och behåar.

Och kanske bikini. En blekfet, otränad aprildag...

Så när jag väl hittat några så använder jag de - till deras dödsdag.

Men se, jag tror mig ha tur i vår.

För i sjutton år, har jag gått omkring med på gränsen till, för korta brallisar.

Och nu - nu är det inne med ankelkorta brallisar!

Tjohoooo!

Praise the brallisLord!

Det är min tur nu!

Att vara inne och inte se ut som en tönt!

Yäy!

Yä......y...

Det är bara det att det gäller inte oss fotomodellånga människor.

Nopp...

Nä då passar man på att sy byxorna ännu kortare, 

så att alla som varit inne i sjutton år med sin rätta byxlängd,

ska få vara inne sjutton år till!

Jo.

Så att de kan få klaga liiiite över att de kanske är en centimeter för LÅNGA

(me.ns.yu.ppd.omf.örf..n)

och att de kanske fladdrar microskopiskt lite vid anklarna.

Jag bara undrar vem som kom på att en klassisk trettioåtta, 

(ja det är snittvärdet på en midja på trettiosex och rumpa och lår på fyrtio)

med en längd på etthundrasjuttiofyraochenhalv centimeter,

inte kan få vara lite hipp och inne nån gång?

Utan måste gå runt i byxor som är "bra att ha om det blir översvämning"

(citat från en empatisk kollega)

Va? Va?

Vem kom på det?

Kan vi prata om det här kanske?