Att smaka på medelålders

....birdie-nam-nam....

Mars lider mot sitt slut.

Vi är på banan igen.

Alla fyra. Med skola och jobb. Rutiner.

Springandes runt i marsvinshjulet.

När barnen var mindre, beklagade sig några av våra (absolut-inte-fattiga) vänner
över att det var så "dyrt" att vabba.

Och nu sex-sju år senare - tja - jag är nog beredd att hålla med.....

För det är s-t-ns kostsamt å vara hemma med sina guldklimpar.

Man bokar sol- och semsterresor.
För att man inte står ut med tanken på att man inte ska få ligga i en solstol igen. I en för liten bikini.

Man tokhandlar sommarkläder på nätet (dock inte bikini).
För att inbilla sig att komma närmre sommaren.

En herrans massa till barnen förstås. Men ovanligt mycket till mig själv också.

Och det är helt okej att ni ropar "För det är du värd!

Det är helt okej att göra en medelålders kvinna glad.

Medelålders alltså - låt oss smaka på det ordet lite.

Medel är något mitt emellan. Alltså varken ung. Eller gammal.

Mer typ som något förbaskat tråkigt och beige.

Medelålders - varken snabb. Eller snigellångsam.

Mer typ..... eh.....eh bekväm?

Jo medelålders, det är bekvämligheternas tid.

Jag fattar det.

Jag fattar att jag gått och blivit b.e.k.v.ä.m.

(smakar nästan lika illa som medelålders).

Fast jag inte vill erkänna det. På riktigt.

För man inser att man nått medelålderns land när:

• man varit på samma arbetsplats i sex år
• den tidigare Jennifer-Lopez-rumpan blivit slav under tyngdkraftens lag och numera istället liknar ett halvplatt gupp på en gågata
• åker till samma semesterort för sjätte gången på tio år
• inte klarar av att vara uppe efter midnatt. Eller dricka alkohol
• börjar springa, för att hålla sig i form
• envisas med att ha samma klädstorlek som för tjugo år sen
• föredrar långa jackor, framför korta. För att det värmer guppet på gågatan
• inte längre orkar rycka bort gråa hårstrån
• köper blusar och klänningar med fåglar och andra små djur på.

Medelålders alltså.

Jodåsåatt...