Att känna sig en smula dagen-efter-bakis

Det är inte så mycket som krävs nu för tiden,

för att man ska känna sig smått dagen-efter-bakis.

Inte för att jag drack en droppe alkohol,

 på gårdagens 60-årsbaluns.

(nix, non-alcholic is the my new black)

Nix, jag hade fullt upp med att vara chaufför 

och att ha koll på att inga minderåriga råkade få i sig den spetsade flädersaften.

Och det gick ju sådär kan jag säga.

För nog sjutton lyckades två pojkstreck - helt oskyldigt - få i sig en klunk eller två av misstag.

Och även om ingen större yrsel eller fara blev skedd,

så får man väl ändå säga att det var första gången,

 som att ett av barnen hade mer alkohol i blodet, än jag själv.

Men man blir bra trött ändå kan jag säga.

Bara av att ha trevligt och träffa kusiner som man inte sett på sju eller tolv år.

Komma i säng några timmar efter midnatt.

Och sen vakna upp alldeles för tidigt av skyfall och åska.

Jodåsåatt.

Så idag rullar vi hemåt.
Äter middag utomhus.
Och lil'sis klär sig i en på tok för stor flanellpymajas.

Vi hinner med en snabbvisit på Falsterbo Horse Show.
Även om jag är inte det minsta intresserad av hästar.
Men dottern är.
Och jag tycker att lite real-life-feeling till min nuvarande bok,
ändå sitter som en smäck.

Men trötta är vi.
Och lite dagen-efter-bakis.
Även om det solklart var värt det.