Det är nästan som i Alperna.
Ena natten sitter man ute på trappen.
Instoppade i mängder med täcken och filtar.
Medans kudd-skakar-stora-flingor sakta dalar ner från skyn.
Med ett barn som är så genomförkylt, att det har svårt att andas inomhus.
För att ett halvt dygn senare, äta årets första uterumslunch
och sen lägga sig ner på en solstolmadrass och lapa sol genom de stora fönsterrutorna.
Okej.
Det är inte snövita bergstoppar.
Kilometerlånga utförsbackar.
Hygge mitt i backen.
Eller sagolandskap.
Det är minusgrader.
Plus.
Minus.
Det är magiska snöfall om natten.
Ett bonnaförkylt barn.
Det är solsken och premiär i uterummet.
Det är gigantiska frostflingor på fönsterrutan.
Det är nästan....
n-ä-s-t-a-n....
nästan som i Alperna.
Okej.
Det är inte snövita bergstoppar.
Kilometerlånga utförsbackar.
Hygge mitt i backen.
Eller sagolandskap.
Det är minusgrader.
Plus.
Minus.
Det är magiska snöfall om natten.
Ett bonnaförkylt barn.
Det är solsken och premiär i uterummet.
Det är gigantiska frostflingor på fönsterrutan.
Det är nästan....
n-ä-s-t-a-n....
nästan som i Alperna.
1 kommentar:
Det där med uterummet låter ljuvligt!! Hoppas att jätteförkylda barnet mår bättre och jag hoppas att du mår bra kära bloggvän!
Kram jenny
Skicka en kommentar