(Surf Saloon)
Jag är tillbaka i reservatet.
Efter fem underbara semesterveckor med massor av beachhäng, måste jag ju bara börja höstens första arbetsdag med löpning (läs lufsande) med dopp.
Det går inte att bara sluta tvärt med sommarritualer.
Nä, jag behöver slussas försiktigt från summerchillin,
in till rutinernas land.
Den här gången körde jag semesterfirandet ända in i kaklet.
Jo jag kunde använt de sista dagarna till att städa, tömma garderober och allt sånt där tråkigt,
när han-jag-är-gift-med steg på arbetståget i måndags.
Men jag valde istället att åka till mamma med kidsen.
Få lagad mat, introducera barnen i Gekåslandet
(där någon av småfolket flera gånger sa
Nyp mig i armen! Jag är i himmelriket!
när vi cirkulerade på leksaksavdelningen).
Göra Varberg
(ni vet min önskelista)
(ni vet min önskelista)
Och åka på älgsafari.
(det där får vi nog spara som ett inlägg för sig)
(det där får vi nog spara som ett inlägg för sig)
Varberg, alltså
Mmmmm.
I princip så mysigt som jag tänkt mig.
Fast på sätt å vis bättre
En stad som ger mersmak.
Kallis.
Det måste vara det vackraste kallbadhuset i det här landet.
Jag är alldeles förälskad i alla dess snirkeli-snorkeler!
Ett sånt ställe får gärna förflyttas ner till Guldkusten!
Hands upp, får den som vill vinterbada här!
Sen tog vi bilen till Apelviken.
Till Hallands finaste strand.
Och i ärlighetens namn,
kan den inte mäta sig med den vi är bortskämda med här hemma.
Men matställena längs vägen - moah!
Jag hade siktat in mig Surf Saloon.
Frestad av den turkosa inredningen.
Den avslappnade stämningen.
Och PÄRONPIZZAN!
Nom-nom-nom.
Precis så god som jag hoppats på.
Sen var det trötta och mätta barn.
Och vuxna.
Och fortfarande evighetsvarmt....
Och när man kör semesterfirande ända in i kaklet.
Då måste man bada.
Och testa nya badplatser.
Även om det inte är som hemma.
För sån är jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar