Att ta den där om älgsafarin

Jo, jag råkade ju nämna att älgsafarin krävde ett eget inlägg.

Och sen hördes inte ett ljud mer om den saken.

Men jag är ju sån där, 

måste fullfölja saker som jag sagt att jag ska göra.

So right now - it´s gonna happen.

Jo vi drog ju en vända till Smålandet.

Innan livet i Rutinernas land, 

sträckte ut sina händer och drog in oss i tidiga morgnar.

Trötta, mörkare kvällar, då man hinner absolut ingenting.

Raka vägen in i hamsterhjulet a´ la´ vardag.

Där i Smålandet,

kan man välja att antingen ta sig runt i skogen i egen bil.

Eller att åka tåget.

Vi valde tveklöst det sista.

Tåget.

För om man vill höra lite mer om djuren

och skaffa sig en närmre anknytningen till dessa,

så stort V-tecken upp för tåget.

Dagstemperaturen,

 den dagen på tjugoåtta grader i skuggan,

födde onekligen en viss oro över att inte få se så många djur.

Men tji fick vi.

De var många.

Nyfiket nära.

Och Big Bro lyckades ta en s(älg)fie  med en av dem.

Så länge vi åkte runt i älgområdet,

gick det ju att vara tuff.

Hänga ut med huvudet utanför vagnen.

Mata djuren med tilldelade kvistar.

Och kärleksfullt sucka över älgbebisen.

Men sen, inne i bland bisonoxarna

- not that tough.

Det där djuren alltså.

R-i-i-i-i-s-p-e-c-t!

Där gällde det att hålla samtliga kroppsdelar innan för vagnen.

Jupp!

Sen var det killing-gulle-gulle.

Och den dagliga obligatoriska semesterglassen.

Ja herre-min-je(t),

 vad många sådana det blivit den här sommaren!

Obligatoriska glassar alltså.

Men Smålandet alltså -

väldigt uppskattat för såväl stora som små.