Beslutsångest. Och Form Från Skå

Morgonen drar fram ett höstliknande väder.

Med vindar och hotfulla moln.

Ett väder som är bra mycket mer olikt,

 än det vi är vana vi.

Jag går min vanliga runda.

Med mitt vanliga sällskap.

Kostar på oss ett uppfriskande dopp från bryggan.

Innan vi går hem igen, 

till våra respektive måste.

Idag måste jag fakturera.

Måste läsa ikapp, 

så jag hinner med sommarlovsboken.

(deal med barnen)

Och så måste jag dricka kaffe.

Såklart!

Jo, jag har blivit med en ny.

Till han-jag-är-gift-med´s stora förtret.

Han tycker det är nog med porslin.

Och keramik.

Jag tycker alltid att det finns plats för en till....

Det är konstigt det där.

Att man följt nån på Instagram ett bra tag.

Och förälskat sig i en massa keramik.

Och så inser man när man hälsar på syrran på Mälaröarna,

att det nästan ligger nästgårds.

Form Från Skå.

När jag stiger in i Eva´s verkstadsbutik,

är det som att stiga in i rakt in i ett heminredningsmagasin.

Man får lust att ta med sig hembakt,

duka fram med hennes fina keramik

och bjuda in henne och mina vänner på fika.

Jag, har lovat min medföljande systerdotter, 

att göra ett kort besök i butiken.

Innan vi far vidare och köper alldeles för mycket lördagsgodis.

Men Eva är så himla trevlig och social.

Och jag är ju så bra på att prata, 

så systerdotterns tålamod får onekligen prövas.

Och sen finns det ju så mycket fint att titta på.

Som jag i rättvisans namn, skulle fotograferat mycket mera av.

Det är så mycket kärlek och äkthet i handgjorda ting.

Och så mycket beslutsångest i min kropp.

Men jag tänker att det fina är att 

jag kommer besöka syrran och Mälaröarna även nästa sommar.

Och då även Form Från Skå.

Och då kan jag köpa ännu en liten keramikmugg.

Som jag ska hitta en ny liten plats till.

Och ge kärlek till.

I vårat gemensamma kök.