När tulpanerna vissnat och efterrätterna tagit slut

En måndag.

När tulpanerna vissnat och efterrätterna tagit slut.

När tidiga rutinmorgnar tar vid igen och täcken dras över små huvuden.

 

En måndag.

Där jag ännu en gång berörs av de bortglömda barnen.

De som kommer i sista hand efter pengar, karriär och egentid.

Jag är själv inte Guds bästa förälder. Tro inget annat.

Jag är full av fel och brister.

Och hamnar på Föräldrars-misslyckade-väg ibland.

 

En måndag "bryr" jag mig bara om mig själv

Jag blir utskälld efter noter för att jag inte kör till leksaksaffären

under de fyrtio minuter jag är hemma mellan jobb och barnaktivitet.

Jag är visst egoistisk.

Fast jag kör taxi flera gånger i veckan.

Tar hem kompisar och skjutsar till kompisar.

Jobbar deltid för att ge dom kortare dagar på fritids och föris.

För att få träffa mina barn lite mera.

Ser till att läxor blir gjorda och att det finns extrakläder och kläder-efter-väder.

Bokar sommarsemester till Legoland

Dränker ungar i sommarklädsshopping redan i februari.

Fyller kyl och frys med mat.

Tar semesterledigt för att låta en älskad få gå på innebandycamp.

Läser bok och saga varje kväll.

Ligger nära, nära tills de somnat....

 

 

En sån måndag är det idag.

När tulpanerna vissnat och efterrätterna tagit slut.

Då jag hoppas att mina barn en dag förstår hur bra dom har det.

Även om jag hamnar på "Föräldrars-misslyckade-väg" ibland.