Det är fullt av prickar på andra sidan broen.
Ja kanske inte direkt när man kommit över till danska sidan.
Men nästan. Om man bortser från några mils ytterligare bilfärd.
Typ norrut. Typ i Louisiana.
Jag är där. Med två kollegor.
En torsdagkväll, när vinden är ljummen. Och nästintill stilla.
Man kan liksom inte tro att det är oktober månad och jag fortfarande går utan strumpor i skorna.
Men det är det.
Och det gör jag.
Jag vet inte hur många prickar som når min hornhinna denna kväll.
Men om man älskar prickar som jag gör, så spelar det mindre roll.
För prickar det finns det. Näst intill i oändlighet.
Yoyai Kusama.
En kvinna som berör.
Först lite galet men fascinerat.
Sen på gränsen till ångestframkallat, med en stor misstanke om tragik.
För att sen lyftas upp och glädjas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar