Alla helgons dag.
Den heligaste dagen av dom alla.
Att besöka kyrkan denna helg är ett måste.
Inte för att nån tvingar mig, utan för att jag inget hellre annat vill.
Där är fridfullt.
Och ger tid för eftertanke. Och sorg.
Den finns där fortfarande, även om den inte gör sig påmind lika ofta.
Men när jag sitter här, gör den nästan lika ont som för flera år sen.
Nästan.
Det bränner under ögonlocken.
Tårar bubblar upp och rinner i tystnad nerför kind.
Det är vackert och smärtsamt på en och samma gång.
Just nu, finns det ingen annanstans jag hellre vill vara.
Jag tänker att livet är för kort, för att vara en sur och tjatig mamma.
För kort för att sträva efter mycket och för kort för att inte uppskatta det man har.
Livet är här. Och nu.
Please enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar