När gammalt blir åter nytt

De grå molnen hänger i luften.

Ler hotfullt åt vårt underbara sommarväder.

Jag passar på. Springer längs cykelbanor och stränder.

Låtlistan som jag lyssnade sönder förra eller förrförra sommaren,

blir åter uppstånden och får nytt liv igen.

Nu när jag varit ifrån den ett tag, inser jag varför jag mixat den från början.

I torsdags fick den mig nästan att lyfta.

Nånstans runt åttonde, nionde kilometern flög kroppen fram av sig själv.

Jag kunde bara känna mitt huvud. Resten av kroppen tillhörde spöklikt nån annan.

Den seglade fram. Nästan sagolikt.

Såhär års springer jag gärna för att få doppa mig i havet.

Idag finns inte tid för det.

Idag är han-jag-är-gift-med i Skottland.
Pratar IT-språk och dricker whiskey och öl.
Eller nåt.
Så jag hastar på några snabba kilometer. För att inte lämna barnen ensamma för länge.

Öl ja.
En av mina löparinspiratörer säger att ölen smakar bättre efter att ha sprungit en runda.
Jag tänker att jag måste prova nån gång.
Inte idag, när jag ska leka taxichaffis och köra halva släkten till en dansuppvisning.
Men en annan dag. Absolut.
Kanske överträffar den min bath-after-running-feeling.
Eller, kanske inte.