Det är så mycket du

Det är tisdag. 

Det är tacos för rättvisa och sympati. 

Det är treornas avslutningsmiddag.

Du står där. 

Nyklippt. Uppklädd i en lila, något för stor, piké och blå uppvikta shorts.

Det är så mycket du.

Piké när du vill vara fin.

Och det är just vad du är - fin.

Jag har alltid varit noga med att berätta för dig hur fin du är när du klär upp dig.

Att visa att det inte bara är flickor som är fina inför kalas och blir överrösta med komplimanger.

Att visa att den bekräftelsen är lika viktig för dig som är pojke.

Inte söt. Inte tuff. Bara fin.

Du står där med cykelhjälm i handen.

Och med nyköpt vax i håret. 

Du övertygar mig medvetet att det är så mycket bättre för ditt hår.

Du står där med små spår av glass runt din mun.

Det är så mycket du.

Spår av bråttomheten. Att vara på språng mot nästa mål.

Jag torkar bort det med en bit vått papper.

Frågar om jag ska möta dig på vägen hem.

Du svarar att du är stor nu.

Att vi ses klockan åtta.

Du cyklar iväg.

Och där står jag.

Hönsmamman.

Undrandes över vart tiden tog vägen