Fjälluft. Och skam.

Herregud, vad man sover gott när man dragit i sig en rejäl dos med äkta fjälluft!

Doink! - som en klubbad entrecote.

Det skulle förvisso kunna bero på åksjuketabletterna, 

som jag självmedicinerar mig med för att inte bli åksjuk i snöyrande backar.

(alltså fråga inte, jag bara är sån)

Så skulle det så klart kunna vara.

Men jag väljer ändå att tro på det första alternativet.

Fjälluft. 

Och lår och vader som får arbeta hårt, i nedförsbackar.

Det är knappt så att ögonen orkar hålla sig öppna ner jag kollar på SKAM.

Jo jag blev också hooked.

Som så många andra.

De två första säsongerna såg jag på två dygn.

Medans nummer tre dragits ut på fem....

Jag tror familjemedlemmarna är glada över att denna skamhysteri, nu är förbi.

Lil'sis som är evinnerligt less på att "jeg snakker norsk hele tiden".

(Det är så vanskelig å slutt opp med det)

Och att han-jag-är-gift-med slipper hitta mig i en säng eller liknande som jag smugit iväg till.

Bara för att titta på ett litet, litet avsnitt till.

Skam alltså. Och fjälluft.

Theme of the week.