Multitasking och allergiska utslag

Jag är utsläppt igen.

Och lossar mig från förkylningsdemonernas hårdaste grepp.

Det är fortfarande vinter ute.

Och kallt som på Nordpolen.

Man hinner fundera på ett och annat när man är ensam hemma några dagar.

Med ett gäng snorbobbar som det enda sällskapet.

Och man (läs jag) hinner också förkovra sig mer på nätet än vad man brukar göra.

 Multitasking.

Jo det är sånt som jag sysslar med.

Hey, jag är kvinna liksom.

Tvåbarnsmamma.

Och pedagog.

Svårt att undvika på nåt sätt.

Jag inbillar mig att det är effektivt.

Att JAG är effektiv.

När jag har många bollar i luften.

Egentligen får jag allergiska utslag när jag läser just de orden i t ex en jobbannons.

Många-bollar-i-luften

Sen fler år tillbaka faktiskt.

Inte för att jag inte har den förmåga.

(Jag behöver snarare terapi för att dämpa den) 

Utan för att jag känner obehag direkt av den önskan/kravet.

Det är en sak att jag väljer vara så som person.

Ett helt annat, att någon kräver det. 

Det.går.helt.bort.

Jag borde förstås fattat det för länge sen.

Att multitasking är skit.

Att det är skadligt för hjärnan och i längden kan göra oss utmattade.

Och att fysisk oordning fungerar precis likadant.

Det gör det svårt för hjärnan att fokusera på mer en sak åt gången.

Jag tänker på alla avlastningsbord hemma hos oss.

Att jag aldrig känner mig färdig.

 Eller harmonisk. 

Jag tänker på att jag alltid är på språng.

Till nästa.

Att jag har ett ben här. 

Och ett där.

En arm bakåt.

Och den andra framåt.

Jag tänker att jag multitaskar i de högre divisionerna.

Och att det är dags att istället ta sig ner till Korpennivå.

Öva på att göra en sak i taget.

En. sak. i. taget.

Veckans insikt alltså.