När man gråter över spilld deg

Jag vaknar upp med en ond hals och en näsa som känns explosionsfärdig.

Ni vet, när man nästan känner hur Bacilluskan och Herr Virus haft samkväm en lördagskväll och förökat sig till en stor gräslig familj.

Som alla ska bo i, en och samma enrummare.

Bo. I. Min. Näsa!

Det är dessutom Nutelladagen.

Och jag tänker sjutton inte låta Bacilluskan och hennes knoddar hindra mig från att fira.

Amen, jag ÄR ju nästan Nutellas ansikte utåt.

(utan Ferreros marknadschef har någon som helst aning om det)

Fast jag tänkt göra slut, för att den innehåller så mycket palmolja.

Så jag tänker Nutellasemlor.

Gärna i en sån där fancyschmancy fastlagskrans.

Jo, det är precis så jag tänker.

Hela vägen tills jag ska sätta in plåten med kransen i ugnen

och bakplåtspapperet på nåt konstigt sätt g-l-i-d-e-r ur mina händer.....

G-l-i-d-e-r....

Och lägger sig som en hög på golvet.

Så det blir ingen semmelkrans.

Det blir enstaka créme-brioche-petit som han-jag-är-gift-med räddar till ugnsättning.

Medans jag surar i sängen över spilld deg.

Nutellans dag alltså.

Firad trots allt.

Hepp!