Att ha fått feeling

Vi har ett färdigt pepparkakshus.

Eller egentligen tre.

För jag har stått där vid diskbänken i sex timmar.

Ritat. Kavlat. Gräddat. 

Limmat. Fått blåsor på händerna av bränt socker.

Man kan ju tro att jag inte har några vänner.

Eller ett liv över huvud taget.

För vem ställer sig å bakar pepparkakshus dan före dan före dan?

När man borde slå in julklappar, göra 87 köttbullar, baka bröd och städa huset?

Vem gör en sån sak???

Jag har iallafall lärt mig följande tills nästa år:

* Att sortera mandelspån är förbannat pilligt.

* Nästa år ska jag köpa baklim redan i augusti.

(jag har letat efter det i fem affärer!!! - slut!)

*Om man ska baka eget pepparkakshus all-in, så ska man se till att grädda delarna stenhårt.

* Köbeglasyr är bra om man vill att det ska se ut som att Karl-tre-år, har kladdat.

(Nästa år gör jag egen.)

*  Och Non-stop är till för att stoppas i munnen.

Årets pepparkakshus alltså.

Dörr som bara små vättar (wettar) kan ta sig igenom.

Och fönster som inte är inbrottssäkra för jättar.

Nästa år blir det bättre.

Eller inget alls.

Nu - uppåttjack. Av nåt söt slag.

Och köttbullsrullning.

Amen.