Trion rullar norrut.
Till en stad som en gång varit min.
Till en stad som jag nog aldrig hann landa helt i när jag bodde där,
men som ändå är den staden som känns mest hemma.
Till en stad dit dialekten känns som jag
och dit besöken sedan barnsben, varit många.
Vi drunknar i ett hav med julgranar och stämning.
I ett hav där gammalt möter nytt.
Där stånden står uppradade i längder.
Och där kön ringlar sig in till tomten
Barnen vill först inte gå dit in.
Men strax innan vi far hemåt,
ångrar de sig och tar istället plats på halmbalarna.
Det är inte den norrländska tomten.
Det är tomten som pratar som man gör "hemma".
Tomten som, till lil´sis irritation, säger julpaket.
Istället för julklappar.
Mitt bland ostar och korvar och Gud vet allt,
hittar vi de här.
Hjärtan inlindade i ull.
Och ett sådant får följa med oss hem,
för att pryda vår dörr i decembermörkret.
Och en korv måste man ha,
säger Big Bro.
Det är visst sen gammalt.
Så sådana trycker de i sig i nafs
och mumlar nånting om att det är den godaste korven ever!
Sen lämnar vi Fredriksdal för den här gången.
Låter kalla kroppar få värma sig inne i bilen.
Kroppar som kanske är kalla av kyla.
Men varma av julstämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar